Värre och värre


En text som 2017 skickades till Sjukhusläkaren utan reaktion. Den här reviderade har skickats till Sjukhusläkaren och till Sörmlands Nyheter:

Sjukhusläkaren 2/2017 handlade om den galopperande vårdplatskrisen i Sverige. Där patienter regelbundet avlider eller handikappas på grund av vårdplatsbrist. Tre fjärdedelar av landets chefsläkare menade att Lex Marialagstiftningen måste förbättras. Var fjärde menade att sjuttio procent av allvarliga vårdskador inte anmäls och att dödsfallen bara är toppen av isberget.  

Att minusposterna beror på sjuksköterskeflykt var alla överens om. Aritmetiken uppenbar men kinetiken förstod ingen. Hur processen startade och varför den exploderar.

Självmordsfabriken

1998 presenterade framlidne sociologiprofessorn Heinz Leymann i boken Självmordsfabriken en förklaring. Att arbetsplatsmobbning sedan nittiotal och fortsatt kostar 200-300 självmord per år i Sverige. Sjuksköterskor är särskilt drabbade. Att många som påtalar organisationsfel följt av chefstrakasserier väljer arbete som hyrsköterska framför självmord, långtidssjukskrivning eller förtidspension är ingen vild gissning. Att vana och vidareutbildade sköterskor tillhör högriskgruppen inte heller.

Laghaverierna

Sjukvårdsanställda arbetar under lagarna med villkorslös skyldighet att påtala patientfara. Den kultur man efter utbildning istället möter vilar på flera ben:

Urholkningen av skyddande lagar som innebär att repressalier mot vårdpersonal som påtalar patientfara expedieras av tjänstemän på delegation och utan protokollförda politiska beslut. Kommun- och Förvaltningslag kringgås på det sättet. De som angrips skyddas lika lite av övriga lagrum.

Ingen tjänsteman som har mobbat larmande offentliganställda fram till egen uppsägning, avsked, förtidspension eller död har någonsin, enligt Brottsbalken, dömts. Vid ett tillfälle, sedan socialarbetaren Lars Persson i Krokom mobbades mot självmord 2014, dömde tingsrätten hans chefer för vållande av annans död. De friades av hovrätten.

Lika lite har Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift (AFS 1993:17) mot kränkande särbehandling i arbetslivet under tjugofem år skyddat någon enda arbetstagare. Inte efterträdaren (AFS 2015:4) heller.

När undantagsvis facken hotar att driva mål om olagligt avsked i AD används en kreativ men olaglig tolkning av LAS 39 §.

  • Vi gör vad vi vill för högst trettiotvå månadslöner; sen tar vi tillbaka drygt hälften i skatt. Tackar du nej, kontaktar medier eller privat advokat blir straffet hårdare.

Denna text skrevs april 2017. Ingen ville då publicera. Läget har synbarligen förvärrats. I landets storstäder redovisas idag helt öppet hur människor dör i brist på vårdplatser. På mindre sjukhus tystas, än så länge, sanningen ned.

För regionpolitiker som vill förstå oordningen i hopp om att övertyga personal – sjuksköterskor särskilt – att återvända till sjukhusen krävs återställd följsamhet mot:

Yttrandefrihetsgrundlagen, Kommunallagen, Hälso- och sjukvårdslagen, Patientsäkerhetslagen, AFS 2015:4 samt Brottsbalken.

Ta en kula – uppmaning till landstingsstyrelsen


SN har nyligen redovisat de senaste sorglustiga kapitlen i följetongen om Landstingsservice AB (LSAB). Ett av tre landstingsägda bolag som enligt politiska beslut läggs ned, dock utan konsekvenser för anställda som i fortsättningen får lön från landstinget istället.

Att kostnader för bolagsstyrelse och VD skulle sparas in verkade uppenbart tills SN berättade att en tillförordnad VD har getts fortsatt förtroende även efter nedläggningen plus att flera hundra tusen skattekronor slängts i sjön i konsultarvoden.

Tidigare har redovisats hur förra VD: n fick ett par miljoner för att säga upp sig själv. Varför blev aldrig klarlagt.

Jag har själv, alltsedan jag 2015 kontaktades av en anställd i LSAB, försökt ge offentlighet åt följande berättelse, den som indirekt också har bekräftats i externa konsultrapporter och vid några tillfällen också har påtalats av moderata fullmäktigeledamöter. Den som lyder:

Oegentligheterna accelererade när chefer på LSAB skrev kontrakt med en ny entreprenör för avfallshanteringen på sjukhus och vårdcentraler. Detta innebar, enligt uppgiftslämnaren från LSAB, att pengar betalda under bordet (mutor) i all hast bytte fickor.

Den konflikt mellan LSAB och beställarbolaget som följde och som konsultrapporter har bekräftat blev sedan motor för den ekonomiska utpressning som småningom ledde till bolagets tiomiljonersförlust därför att ägaren motsatte sig höjda priser. Ägare och dessutom enda köpare av bolagets tjänster är landstinget.

Vad som därefter har hänt går att förstå på två alternativa vis:

Antingen försöker politiskt ansvariga nu sopa igen spåren för en skandal med enbart bolagens anställda inblandade.

Eller också är en eller flera politiker direkt inblandade vilket bättre  skulle förklara landstingsdirektören Jan Grönlunds beslut att förlänga nya VD: ns anställning i ett bolag som snart inte finns. Hans här utsträckta hals visar i det fallet ”att han kan ta en kula för presidenten”. Rättare sagt för den eller de styrelseledamöter som ska skyddas.

Jag vill här uppmana hela landstingsstyrelsen, alternativt de ledamöter som önskar stå fria från misstanke om inblandning, att gemensamt göra anmälan till polis.

Paolo Macchiarinis värdegrund


I två texter, den första publicerad i SN, den andra skickad idag ställer jag, på två olika sätt, frågan till den politiska ledningen för landstinget Sörmland.

Första texten:

Landstinget Sörmland har rekryterat ny divisionschef, Bo Tideholm. Denne sparkades 2016 som chef för Öron-näsa-halskliniken på KS  efter vad som kallats den största sjukhus- och forskningsskandalen i modern tid. Tideholm var Paulo Macchiarinis chef. Kirurgen som opererade in luftstrupar av plast vilket kostade en rad patienters liv i flera länder.

Johan Thynberg, pensionerad öronläkare från KS, berättade i DN 30 september om det arbete som Tideholm tillsammans med övriga i KS ledning lade ned för att tysta de fyra läkare som påtalade skandalen.

De utsattes för olika repressalier inklusive polisanmälan, anklagelser om olaga journalintrång och hot om avsked. En har anklagats för forskningsfusk.  Mörkläggningsarbetet fortsätter dessutom med full kraft trots att Institutet för medicinsk rätt har friat alla fyra.

Landstinget Sörmlands nye divisionschef var inte inblandad i rekryteringen av Macchiarini. Han deltog däremot aktivt i motåtgärderna som riktades mot läkarna.

Sörmlandssjukvårdens nya politiska ledning, Monica Johansson (S), Jonas Lindeberg (VfP) och Mattias Claesson (C), har alla tre lovat göra landstinget till en bättre arbetsgivare. Hur undrar säkert både personal och patienter? 

Med samma metoder som landstinget Stockholm använt och använder i Macchiarinifallet?

Text skickad idag till här namngivna politiker och till debattsidor:

Jag har tidigare i Sörmlandsmedier påtalat det olämpliga i att Paolo Macchiarinis närmaste chef på Karolinska sjukhuset, Bo Tideholm, rekryterats som divisionschef för opererande delar av sörmländsk sjukvård. Han tillträder efter årsskiftet.

När Tidningarnas telegrambyrå (12 december) i SN och en rad andra tidningar berättar om fortsättningen på Macchiariniskandalen får detta igen återkoppling till landstinget Sörmland.

Därför att Kjell Asplund, ordförande för statens medicinsk-etiska råd, tillsammans med Utvecklingscentrum i Göteborg, har sett till att ärendet prövas på nytt och att det denna gång kommer pröva ansvaret för fler. Särskilt Macchiarinis två närmaste chefer. Bo Tideholm, som var chef för Öron-näsa-halskliniken, stod allra närmast.

Men det är inte det straffansvar som kan komma att prövas som borde diskvalificera Tideholm. Inte i första hand.

Det är berättelsen om den häxjakt han tillsammans med övriga i Karolinska sjukhusets ledning utsatte fyra läkare för. De fyra som, först sedan medier uppmärksammat historien, lyckades stoppa katastrofen.

Jag ställde i oktober frågan till landstingets politiska ledning om denna chefstillsättning är ett led i ledningens löfte att göra landstinget, snart omdöpt till region, till en bättre arbetsgivare? Jag fick inget svar.

Jag formulerar därför om frågan till Monica Johansson, Jonas Lindeberg och Mattias Claesson, oppositionsrådet Magnus Leivik för gärna svara även han:

  • Blir Paolo Macchiarini sinnebilden för framtida region Sörmlands värdegrund?

0

 

Hej Jonas, jag hoppas…


Jag skriver till dig Jonas Lindeberg eftersom du snart är landstingets för sjukhusvården högst ansvarige politiker. Och för att jag vill dela min oro för Nyköpings lasaretts framtid.

Bakgrunden den att jag våren 2016 anmälde hotad patientsäkerhet på intensivvårdsavdelningen till IVO mitt. Du minns förstås eftersom du själv som överläkare var inblandad.

Hoten orsakades av det tjänstemannabeslut som innebar att avdelningen alltid skulle vara fullbelagd. På grund av platsbristen på övriga avdelningar.

Jag hade dessförinnan påtalat organisationsfelet till ansvariga chefer. Utan svar. Jag hade därefter för landstingsstyrelsen påpekat hur gällande patientsäkerhetslagstiftning gör styrelseordföranden ytterst ansvarig för patientsäkerheten. Inte heller denna gång följt av något livstecken.

Utom att den mobbningsprocess satte igång som bl.a. innebar två skriftliga varningar från verksamhetschefen och ett år senare ett avskedsbeslut från divisionschefen. Om samband finns får bara polisen avgöra.Min anmälan har (ännu?) inte gett resultat.

För en månad sedan kom IVO: s förslag till beslut. Där stod att:

  • Man bedömer att uppdraget för intensivvård i Nyköping måste tydliggöras samt att hanteringen vid platsbrist ska ske med systematik.

Även:

  • Med anledning av den pågående diskussionen om olika verksamheters uppdrag vid Nyköpings lasarett avslutar IVO denna anmälan utan vidare åtgärder.

Min egen tolkning blev att IVO accepterar bristande patientsäkerhet i avvaktan på de slags organisationsförändringar jag tidigare har flaggat för:

Att akut opererande sjukhusvård läggs ned vilket även betyder nedlagd förlossning och kraftigt neddragen eller nedlagd intensivvård.

I mina kommentarer till IVO: s förslag bad jag därför myndigheten förtydliga vad som göms bakom ”den pågående diskussionen”. Som du minns fick du och övriga i styrelsen en kopia.

Fortsatt utan livstecken från er har IVO 4 december postat sitt beslut. Där står:

  • Kommunicering har skett enligt PSL (Patientsäkerhetslagen). Synpunkter har kommit från anmälaren. Vad som framförs där föranleder ingen ändring av beslutet.

IVO ignorerar mina frågor och suddar bort den besvärande meningen i förslagstexten. Är det mörkläggning? Det är fasligt likt!

Jag hoppas nu på dig Jonas! Att du med hjälp av grävande journalister kan sprida ljus över vad IVO menar med ”att man p.g.a. den pågående diskussionen om olika verksamheters uppdrag lämnar anmälan utan åtgärd”.

Kopia till tidningarnas debattsidor.

Medvänlig hälsning

Femte artikeln


Denna text skickas idag till tre Sörmlandstidningars debattsidor:

FN: s deklaration för mänskliga rättigheter firar sjuttioårsjubileum. Medier redovisar dagligen hur den hotas och trampas på litet varstans i världen. Den femte artikeln lyder i förkortning:

  • No one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment or punishment.

Med undantag möjligen för vår flykting- och asylpolitik lever svenskar i from övertygelse om vår egen trohet mot deklarationen. Och mot femte artikeln. Haverierna bland statliga myndigheter, arbetsförmedling, polis och domstolar för att nämna några, har ännu inte blivit belysta mot den kontexten.

Inte heller har någonsin avslöjats hur skyddet mot arbetsplatsmobbning, som efter Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift (AFS 1993:17) under tjugofem år aldrig har pekat ut och fällt en enda mobbare, är obefintligt. Vilket särskilt för anställda i landets myndigheter innebär noll skydd mot chefsrepressalier efter larm om oegentligheter.

Också därför att skyddet från flera till lagrum ignoreras: Kommunallagens förbud, 6 kap 38 §, mot delegerad myndighetsutövning riktad mot enskild, rundas genom att man konsekvent undviker beslut i styrelser och i fullmäktige. På samma sätt rundas grundlagens (Tryckfrihetsförordningen) repressalieförbud som också den fordrar styrelsebeslut möjliga att förvaltningsrättsligt överklaga. Grundlagens beskyddare – Justitiekanslern – är en tandlös tiger under politikernas tofflor.

Försiktiga försök, särskilt från M-politiker och med konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén i spetsen, med att varna för ”det polska förfallet” inom svenskt rättsväsen, har inte gjort några mätbara avtryck. Inte än.

Att Arbetsdomstolen, med fyra politiker som konsekvent kan köra över tre jurister i rättegångar, har en partssammansättning som strider mot EU-rätten är en hårt skyddad sanning.

Resultatet är en offentlighetskultur konstruerad för och styrd av mobbare. Följderna redovisas regelbundet av medier. Raden av Karolinskaskandaler och Transportstyrelseskandalen är några.

Frågan är hur länge till vi måste vänta på det offentliga samtal som steg för steg beskriver metoderna för hur visselblåsare i skattefinansierade verksamheter mobbas och slängs ut. Och hur mobbarna skyddas.

Med metoder som regelmässigt innebär lag- inklusive grundlagsbrott. Metoder som av brottsoffren alltid uppfattas som ”grymma,omänskliga och som nedvärderande bestraffningar”. Som därför alltför ofta leder till utslagning. Genom långtidssjukskrivning och pension. Eller för tidig död. Trehundra självmord per år är en del i tragedin.

Vi borde hedra sjuttioårsjubileet av FN-deklarationen för mänskliga rättigheter genom att uppmärksamma vårt lands blindhet mot den femte artikeln.

Sjukdomen


Skickad till Expressens debattsida och mycket snabbt refuserad med kommentaren: Vi tackar nej denna gång.

Sjukdomen

Expressen går sedan något år tillbaka i spetsen för att beskriva förfallet inom svensk sjukvård; ofta med braskande löpsedlar och sorgliga människoöden. Inget väcker mer intresse. Extra relief gav Eric Erfors beskrivning av sin dementa mammas vedermödor. Diskussionen har därefter bedarrat. Om och i så fall vilket systemfel som ligger bakom är fortfarande lika oklart. Klart är hur alla politiker tillsammans med socialminister Göran Hägglund (KD) hittills har flytt diskussionen med parollen – Sveriges sjukvård hör till Europas toppskikt.

Under Almedalsveckan noterade tidningen Torbjörn Hammars närvaro. Han som efter hustruns död ihärdigt försökt att för landets sjukvårdsansvariga politiker och tjänstemän påtala systemfelen:

–       Vårdcentraler med inställningen att alla simulerar.

–       Sjukhus där vissa gör sådant de inte behärskar, andra sparar pengar till den grad att ingen vård värd namnet återstår fast alla låtsas att.

–       Där allihop helst och av samma skäl leker Svarte Petter med så många patienter som möjligt.

–       Så att över hälften – enligt Socialstyrelsen – av alla som varje år dör gör det utan rimlig kvalitet och värdighet.

–       Där nästan ingen sjukvårdanställd följer sitt samvete eller sin anmälningsplikt därför att det kostar för mycket; chefsmobbning, utfrysning, svartlistning.

–       Därför att landets kommuner, landsting, Socialstyrelsen och övriga inblandade myndigheter sjunger i samma kör; starkt och falskt; med facken brummande med från sidan

Gunnar Wetterberg skriver i Expressen att landets pensionärer borde bekymra sig mer om framtidens sjukvård än om pensionerna.

Det gör han klokt i, säkert med stöd från de flesta.

Utom från Göran Hägglund och övriga sjukvårdspolitiker; inte från tjänstemän i kommuner och landsting; inte från alla övriga som frodas och skor sig på förfallet; som därför ännu tydligare bör beskrivas och ges ett namn:

Sjukdomen.

CMA-desktop


CMA-desktop

CMA-desktop är namnet på den vård akut sjuka norrbottningar i länets ytterkanter skall erbjudas när landstinget nästa år omorganiserar sig.

–       Syftet är att patienter skall kunna omhändertas på ett säkert sätt utan att, i onödan, utsättas för långa transporter.

Förutsatt att närsjukhusen i Kalix, Kiruna och Piteå hinner investera i rätt teknik förstås. Leverantörer finns det en uppsjö av som alldeles säkert vill kränga videoteknik med högupplöst bild och ljud till fler än industrisektorn och för användning vid försäljningskonferenser; utan dyra flygbiljetter.

Syftet för landstingets del, som Hälso- och sjukvårdsdirektör Mats Brännström beskriver det i NSD, är exakt samma: Att spara pengar alltså.

–       Det handlar om att använda tekniken vid rätt tillfällen.

Innan upphandlingsarbetet startar bör ansvariga politiker rannsaka sig själva med frågan vilket slags sjukvårdsinrättning de själva söker den dag det kniper i bröstet; när mungipan börjar hänga; när man snubblat över mattkanten och inte tar sig upp; vilket sjukhus uppmuntrar man sina anhöriga att söka?

Det med sjukvård innanför väggarna eller med den senaste CMA-tekniken?

I väntan på politikernas svar och slutsatser bör alla i Piteå, Kalix och Kiruna med omnejd dra sina egna.

Fina konferensbilder kan det bli; att ställa på kistlocken.

High Definition.