Värre och värre


En text som 2017 skickades till Sjukhusläkaren utan reaktion. Den här reviderade har skickats till Sjukhusläkaren och till Sörmlands Nyheter:

Sjukhusläkaren 2/2017 handlade om den galopperande vårdplatskrisen i Sverige. Där patienter regelbundet avlider eller handikappas på grund av vårdplatsbrist. Tre fjärdedelar av landets chefsläkare menade att Lex Marialagstiftningen måste förbättras. Var fjärde menade att sjuttio procent av allvarliga vårdskador inte anmäls och att dödsfallen bara är toppen av isberget.  

Att minusposterna beror på sjuksköterskeflykt var alla överens om. Aritmetiken uppenbar men kinetiken förstod ingen. Hur processen startade och varför den exploderar.

Självmordsfabriken

1998 presenterade framlidne sociologiprofessorn Heinz Leymann i boken Självmordsfabriken en förklaring. Att arbetsplatsmobbning sedan nittiotal och fortsatt kostar 200-300 självmord per år i Sverige. Sjuksköterskor är särskilt drabbade. Att många som påtalar organisationsfel följt av chefstrakasserier väljer arbete som hyrsköterska framför självmord, långtidssjukskrivning eller förtidspension är ingen vild gissning. Att vana och vidareutbildade sköterskor tillhör högriskgruppen inte heller.

Laghaverierna

Sjukvårdsanställda arbetar under lagarna med villkorslös skyldighet att påtala patientfara. Den kultur man efter utbildning istället möter vilar på flera ben:

Urholkningen av skyddande lagar som innebär att repressalier mot vårdpersonal som påtalar patientfara expedieras av tjänstemän på delegation och utan protokollförda politiska beslut. Kommun- och Förvaltningslag kringgås på det sättet. De som angrips skyddas lika lite av övriga lagrum.

Ingen tjänsteman som har mobbat larmande offentliganställda fram till egen uppsägning, avsked, förtidspension eller död har någonsin, enligt Brottsbalken, dömts. Vid ett tillfälle, sedan socialarbetaren Lars Persson i Krokom mobbades mot självmord 2014, dömde tingsrätten hans chefer för vållande av annans död. De friades av hovrätten.

Lika lite har Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift (AFS 1993:17) mot kränkande särbehandling i arbetslivet under tjugofem år skyddat någon enda arbetstagare. Inte efterträdaren (AFS 2015:4) heller.

När undantagsvis facken hotar att driva mål om olagligt avsked i AD används en kreativ men olaglig tolkning av LAS 39 §.

  • Vi gör vad vi vill för högst trettiotvå månadslöner; sen tar vi tillbaka drygt hälften i skatt. Tackar du nej, kontaktar medier eller privat advokat blir straffet hårdare.

Denna text skrevs april 2017. Ingen ville då publicera. Läget har synbarligen förvärrats. I landets storstäder redovisas idag helt öppet hur människor dör i brist på vårdplatser. På mindre sjukhus tystas, än så länge, sanningen ned.

För regionpolitiker som vill förstå oordningen i hopp om att övertyga personal – sjuksköterskor särskilt – att återvända till sjukhusen krävs återställd följsamhet mot:

Yttrandefrihetsgrundlagen, Kommunallagen, Hälso- och sjukvårdslagen, Patientsäkerhetslagen, AFS 2015:4 samt Brottsbalken.

Mat eller sjuksköterskor


Efter en tids (p.g.a. byggarbete) stiltje för debattinlägg startar jag här om. Inlägget nedan har förkortats enligt Olof Jonmyrens (SN) önskemål:

Mat eller sjuksköterskor

Fler maträtter på Nyköpings lasarett heter landstingets senaste utspel. För oss med tillgång till en av landets bättre personalmatsalar är satsningen ganska svår att förstå.

Särskilt som ingen nedlagd vårdplats har gått att återskapa eftersom inga sjuksköterskor nappar. Tvärtom försvinner snart ännu fler efter beslutet att prioritera sängar för planerade operationer före akut sjuka patienter.

På landstingets ledning satsas samtidigt en stor omorganisation. Ingen i ledningen sägs upp trots alla organisatoriska svårigheter (SN 4/9).

Regeringspartierna S, MP och FP anser att läget är under kontroll. Oppositionen, ledd av Magnus Leivik (M), anser att landstinget körts i botten men presenterar inga lösningar. Om fler maträtter är viktigare än fler vårdplatser för politikerna vet vi alltså inte. Är grädde på lunchmoset kanske angelägnare än fungerande sjukvård? Räknar man med gräddfil för egen och anhörigas del?

Till politiker med förstånd och ryggrad tillräckligt överlämnas följande förslag; att användas för motionsskrivande, för inbördes diskussion eller för självrannsakan:

–       Lägg ned Hållbarhetsnämnden; säg upp personalen med motivet arbetsbrist.

–       Säg upp alla informationstjänstemän som enligt Magnus Leivik bara sysslar med politisk propaganda.

–       Halvera hela ledningen i den omorganisation som satts igång.

–       Reducera på samma sätt alla övriga administrativa funktioner.

–       Skjut upp alla investeringar som inte direkt berör sjukvården. D.v.s nya byggnader, maskiner, datasystem etcetera.

–       Använd hela sparpaketet på flera hundra miljoner kr till förbättrade villkor för nyckelpersonal, fr.a. sjuksköterskor. Återställ den nyss konfiskerade arbetstidsförkortningen.

Att använda skattepengar till fler maträtter hellre än till fler sjuksköterskor är i nuläget ett hån mot alla människor i Nyköping med omnejd.

Vilka politiker som har händerna på magen och huvudet under armen återstår att reda ut.

Meddelarfrihet


Text skickad till nyhets- och debattredaktioner i Norrbotten:

Meddelarfrihet

Norrbottenkuriren har prejat Socialdemokraternas favorit – särskilt metallarnas – till förste landstingsråd efter Kent Ögren för att hon äventyrar Meddelarfriheten.

Därför att Ingela Lekfalk har ifrågasatt hur ett foto, publicerat av Nordnytt, är förenligt med svensk grundlag. Vilket fått Mattias Karlsson (M) att istället efterlysa en polisanmälan mot henne för att Lekfalk efterlyst källan. Hon säger till Kurirens journalister att saken helt är utredd eftersom hon är för Offentlighetsprincipen. Alla andra håller käften.

Vad den låtsasdebatten egentligen handlade om var hur länets största privata primärvårdsföretag, Sensia (läs Hermelinen), var på väg att försätta sina vårdcentraler i Boden, Luleå och Piteå i konkurs. Den handlar lika lite om meddelarfrihet som om de riskkapitalister landstingsrådet Kent Ögren därefter yrade om.

Den är ett ångestskrik i natten från landstingets ledning; därför att när de som hjälpligt levererat det som länets primärvårdspatienter efterfrågar kastat in handduken darrar landstingsorganisationen; inte minst därför att många av de 20 000 patienterna som berörs tillhör länets resursstarka. Det vet Sensias ledning.

Bara på det sättet går också att begripa fyra landstingsråds rasande angrepp (NSD26/6) på oppositionen efter förra veckans extrainsatta fullmäktigemöte efter den återremiss angående den från 2014 föreslagna nya organisation som bland annat innebär att all invärtesmedicinsk sjukhusvård kommer tillhöra primärvården.

Återremissen är som vanligt en bagatell – en lus i pälsen – konkursen däremot ett dödligt hot.

Nu tippar primärvården i länets tre största städer över ända; nu rubbas maktbalanser; nu ökar risken för revolt från medicinläkare och övrig personal.

Nu kommer förhoppningsvis den frågan att resas: Hur skulle landets mest stafettläkarberoende primärvård klara att ta över sjukhusansvaret för knappt halva befolkningen?

Det går inte; inte ens om den villkorslösa kapitulation från Ögren & Co som Sensia kalkylerat med infrias.

Därför darrar det.

 

Liv eller pengar


 

Text skickad till tre tidningar (PT,NSD,SN) som alla tre publicerat debattartikeln här replikerad:

Spara liv eller pengar

I åminnelse av Internationella strokedagen meddelar företrädare för landets olika landsting, tillsammans med professorerna Lars Rosengren och Kjell Asplund, att kampanjen AKUT-testet ökade antalet patienter som fått propplösande behandling – trombolys – under kampanjens första fjorton månader med 25 % på det att 60 människoliv räddades och 50 miljoner kronor sparades åt samhället. Samtidigt vill man påminna oss alla om betydelsen av tidig diagnos så att resultaten ytterligare kan förbättras. För det krävs bara snabb ankomst till sjukhus efter symtomdebut anser man.

Några andra organisatoriska problem eller behov nämns inte i artikeln.

I många delar av landet har sjukhusvården sedan två decennier genomgått ursinniga organisatoriska förändringar, oftast under arbetsnamnet närsjukvård. I vissa landsting – Stockholm särskilt – anses namnet idag så besmutsat att det inte längre används. Något alternativt namn har inte utkristalliserats. Utvecklingen fortsätter ändå med full kraft men med stora regionala skillnader. Den innebär att allt fler – särskilt äldre – patienter vårdas i sjukhusskyltade lokaler men med innehållet strippat på innehåll. Särskilt kan här nämnas intensivvård, röntgen och laboratoriediagnostik. Förhoppningen är att många klarar sig utan akutsjukhusens resurser och att pengar på det viset lätt sparas utan mankemang.

I Norrbotten har konceptet successivt genomförts så att idag tre av fem sjukhus – i Piteå, Kalix och Kiruna – levererar närsjukhusvård till knappt halva länets befolkning. 2014 fullbordas reformen är det tänkt med hjälp av CMA-desktop – modern konferensvideoteknik alltså – så att intensivvårdsavdelningar och annat helt kan avvecklas. Samma slags utveckling löper vidare lite varstans i landet

Frågan till Lars Rosengren och Kjell Asplund blir oundvikligen den:

Har sjukhusens organisation och innehåll betydelse för strokevårdens kvalitet idag och i framtiden?

Ännu rakare formulerat: Kommer låtsassjukhusen kunna leverera strokevård till billigare pris men med oförändrad kvalitet? Om svaret är nej vart bör i så fall patienter med plötslig yrsel, sluddrigt tal eller svaghet vända sig i framtiden?

 

Bubbens beråd


Text skickad till PT-debatt (och till Bubben):

Bubbens beråd

Efter månader av tystnad i norrbottnisk sjukvårdsdebatt spricker den upp litet:

Stefan Tornberg, centerpartistiskt oppositionslandstingsråd, protesterar mot landstingets föreslagna 600-miljoners investering i Sunderbyn med motiveringen att pengarna istället borde användas för att bryta nedmonteringen av småsjukhusen.

Bubben – Bengt-Urban Fransson – efterlyser i PT en nationell satsning på fler platser på landets läkarutbildningar på det att stafettläkareländet i Arvidsjaur,  Arjeplog, Älvsbyn, med flera orter på sikt kan brytas. Apropå landstingsledningens kränkningar mot personalen i Arvidsjaur håller han, underligt nog, ännu tyst.

Här bör påpekas:

Sverige är ett av Europas läkartätaste länder; förklaringen till bristen uppströms Pite Älvdal är inte dålig tillgång på nationell nivå.

Stefan Tornbergs ensamma rop i natten förstås enklast mot samma bakgrund:

Läkare, liksom alla andra, drivs av olika saker; bra och rimligt bekväm arbetsmiljö; andras – särskilt patienters – uppskattning; anständig lön m.m.

Om den ekvationen inte stämmer i Älvsbyn, Arjeplog och (särskilt nu) i Arvidsjaur, liksom på många andra håll i landet, hjälper föga att utbilda fler läkare; eller att importera från andra länder.

En avgörande resurs för primärvårdsläkare – i stad eller på landet – är nätverken in mot sjukhusen.

Dessa har landstinget i Norrbotten – liksom på andra håll i landet – länge och systematiskt brutit sönder.

Därför vill allt färre primärvårdsläkare arbeta i glesbygd. Därför ropar Stefan Torberg högt ut i natten.

Kanske är det försent? Det är aldrig försent.

Bubbens beråd är allas.

Pomperipossorna


Inlägg skickat till Södermanlands Nyheter och, för kännedom, till DN-debatt som snabbt svarade att man absolut inte ville publicera artikeln. När jag erbjöd en rikssvensk variant blev svaret: Nej!

Pomperipossorna

Efter moderaternas utspel – att man är det enda partiet som står på patienterna och personalens sida i Södermanland – replikerar folkpartisterna Thomas Stääv och af Bjur (SN 24/4) sårat att man minsann står på samma sida, bara mindre pompöst. Resten av texten beskriver olika byråkratiska projekt, däribland det länsgemensamma operationsplaneringsprojektet vars analyser skall förbättra effektivitet och samverkan.

Den har (bland annat) kommit fram till att sexton fler operationssalar behöver bemannas per vecka för att matcha tillgång med efterfrågan. Ingen reaktion än från vare sig politiker eller tjänstemän.

Tidigare (SN 22/4) presenterade Salah Aljamal (S) sitt patent för en ljusare framtid för patienter och personal: Stryp villkoren för privat sjukvård; stryp på det sättet pengaflödet till Caymanöarna och andra skatteparadis.

På DN-debatt (17/4) påpekade ytterligare några dagar tidigare tre Uppsalaforskare (Widmalm, Öberg, Widmalm) att:

Den hårt drivna marknadsstyrningen av offentlig välfärdsproduktion (NPM) har medfört oönskade och rent av skadliga bieffekter. Där NPM verkligen skulle göra nytta, till exempel inom infrastrukturområdet, tillämpas systemet märkligt nog inte alls.

I klartext alltså hur allt besparingsarbete i sjukvården – privat och offentlig – på skadligt sätt riktas mot patienter och personal men aldrig mot områden där det skulle kunna göra nytta.

Så kan äntligen alla, inte minst politiker, bättre förstå varför skattepengar forsar till helt onödiga hållbarhetsnämnder i Sörmland och längs alla möjliga vägar i alla landets landsting – röda och blå – mot skatteparadisen.

Thomas Stääv och af Bjur menar att alla landstingspolitiker egentligen är överens, moderater bara pompösare. I Södermanland bara eller i hela Sverige?

Pomperipossor är ni allihop. Hur långa får näsorna bli förrän någon av er upptäcker verkligheten; den som patienter och personal lever i?

Sluta sukta efter Caymanöarna.

 

Tarotkorten


Inlägg skickat till och idag (2013-04-18) publicerat av Södermanlands Nyheter:

Tarotkorten

I den märkvärdigt nervösa sjukvårdsdebatten i Södermanland – med över ett år fram till valet – har moderaterna senast tagit ton.

–       Vi tar parti för patienter och personal och gör därför anspråk på att vara Sörmlands främsta sjukvårdsparti.

Vilka det är som sviker p-o-p är oklart, kanske med ett undantag: Folkpartiet som uppfattar sig orättvist påhoppade av Olov Jonmyren och vars främste landstingspolitiker, Thomas af Bjur, har förutspått den svenska sjukvårdens kollaps utan intensiv arbetskraftsinvandring. Hemma i Södermanland tycktes han drivande när nyligen sjuksköterskefacket kördes över med landstingets beslut om förlängd arbetstid 1,15 timmar per vecka med motsvarande höjd lön. En kraftfull sjuksköterskesatsning beskrevs det som.

Vilka Tarotkort af Bjur bläddrar är frågan? Kanske Skånekorten där (region)landstinget till sist tvingades ge upp attacken mot barnivasköterskorna i Lund efter politiskt krig på allra högsta nivå; Morgan Johansson (S) mot Göran Hägglund KD), förra mot nuvarande Socialministern alltså. Den senare sa inte ett pip.

Eller Norrbottenskorten som berättar hur nästan alla läkare och sjuksköterskor på vårdcentralen i Arvidsjaur aviserar sina uppsägningar efter landstingsledningens fullständigt obegripliga polisanmälan mot personalen för att man på obetald arbetstid – helt öppet och godkänt av chefer – utfärdat intyg mot ersättning till fikakassan.

Det pågår ett mångårigt krig mot patienter och personal från landstingens personalavdelningars sida – Human Resources heter de numera – i avsikt att spara pengar. Ingen politiker har tills nu sagt ett pip.

Att af Bjurs Tarotkort berättar sanningen är därför uppenbart. Det hedrar honom på sätt och vis att han avslöjar den vidare.

Vad Moderaterna egentligen menar med att bli det första partiet som ställer sig på patienterna och personalens sida – frånsett debattartikelns snömos – vore högintressant att få veta.

För all personal och för alla patienter. Visa Tarotkorten!