Högsta Domstolen


Ny överklagan angående dom i Gävle Tingsrätt har idag skickats till Högsta Domstolen:

Mål nr T 1109-11, 3 bilagor, sändes som brev inklusive AD-dom

Högsta Domstolen, Landstinget Gävleborg

Parter:

Klagande, Anders Mansten 590221-8915

Motpart, Landstinget Gävleborg 232100-0198

Rektorsgatan 1, 801 88 Gävle

Överklagande till Högsta Domstolen av dom 14 februari 2012 i Gävle tingsrätt, mål nr 1109-11, på grunderna osann partsutsaga och falsk bevisning, RB 58:1

Gävle tingsrätt har avvisat min lönefordran mot landstinget Gävleborg för det arbete som jag utförde i landstinget under november 2010. Landstinget vitsordar mitt arbete i landstinget 1 december 2008 – 26 november 2010. Landstinget håller inne min lön för denna månad utan stöd i lag eller lagakraftvunnet beslut. Landstinget har i målet lämnat osann partsutsaga om vårt anställningsförhållande med falsk bevisning om att jag hade en tidsbegränsad anställning i landstinget som avslutades av landstinget 31 oktober 2010.

Yrkanden

Jag yrkar därför att:

Högsta Domstolen undanröjer tingsrättens dom i mål T 1109-11 i sin helhet

samt beslut i AD om att belasta mig med landstingets ombudskostnader.

I andra hand att målet återförvisas.

Grunder

Enligt RB 58:1 kan resning i tvistemål beviljas:

2. Om skriftlig handling, som åberopats som bevis, varit falsk eller om part som hörts under sanningsförsäkran eller vittne avgivit falsk utsaga, samt om handlingen eller utsagan kan ha inverkat på utgången.

3. Om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle.

4. Om rättstillämpningen som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.

 Bakgrund

Under tiden 1 december 2008 – 26 november 2010 arbetade jag på tjänst som anestesiöverläkare vid landstingets sjukhus i Bollnäs. När jag tillrädde tjänsten undertecknade jag ett tidsbestämt avtal om anställning för tiden 1 december 2008 – 31 maj 2009. När avtalet löpte ut fortsatte jag att arbeta på tjänsten utan avtal om tidsbegränsning. Det innebär att jag från 1 juni 2009 övergick till att arbeta under anställningsformen tillsvidareanställning, se LAS 4 § (avtal bifogas som bil 1).

De oklarheter som råder i målet beror uteslutande på att landstinget inte på rätt sätt har bokfört och registrerat den lagstadgade övergången från tidsbegränsad anställning 1 december 2008 – 31 maj 2009 till avtal om anställning att gälla fr.o.m. 1 juni 2009 tills vidare.

I stället för att meddela mig den nya anställningsformen i juni 2009 lämnade en kollega i september 2010 ett brev till mig där det står att jag hade ett avtal om en tidsbegränsad anställning t.o.m. 31 oktober 2010 och att detta avtal inte skulle förlängas (bil 2).

Jag påtalade att brevet utgick från felaktigt bokfört anställningsavtal och lämnade tillbaka brevet till min kollega. Från 1 november 2010 var jag inbokad på mitt reguljära arbete i landstinget, utan avtal om tidsbegränsning. När landstinget höll inne min lön för november 2010 bad jag om en förklaring. Enligt landstinget hade min anställning i landstinget avslutats 31 oktober 2010 och under november 2010 hade jag arbetat i landstinget som hyrläkare under avtal med en annan arbetsgivare, Åsas Bemanning AB.

Sedan jag begärt att landstinget skulle rätta det enkla administrativa misstaget begärde jag biträde från facket. De ville inte företräda mig mot landstinget. Landstinget bestred sedan mitt lönekrav och via Kronofogdemyndigheten behandlades målet i huvudförhandling i Gävle tingsrätt 24 januari 2012.

I tingsrättens dom meddelad 14 februari 2012 står (s 12-13)

 ”Landstinget klargjorde alltså för Anders Mansten att han inte skulle vara anställd efter den 31 oktober 2010 och var under november 2010 passiv i förhållande till Mansten i fråga om hans anställning. Med hänsyn till vad som framkommit i målet hade landstinget befogad anledning att utgå från att Mansten inte var anställd av landstinget utan av Åsas Bemanning AB. Mansten agerade inte själv för att klara ut oklarheten.

Det har inte framkommit tillräckliga skäl för bedömningen att landstinget i den situation som rådde i början på november 2010 borde ha agerat på annat vis. Landstingets passivitet och agerande kan därför inte anses har medfört att det uppstod ett anställningsförhållande mellan landstinget och Mansten under november 2010. Mot bakgrund av vad som nu anförts ger en samlad bedömning av omständigheterna inte under lag för slutsatsen att Mansten styrkt att han var anställd av landstinget. Käromålet ska därför lämnas utan bifall.

När det gäller frågan om Mansten ska ersätta landstinget för dess rättegångskostnader har Mansten haft skälig anledning att få sin sak prövad. Vardera part ska därför bära sina rättegångskostnader.”

Osann partsutsaga, mened och falsk bevisning, RB 58:1 st 2

Gävle tingsrätt har avvisat min lönefordran på landstinget Gävleborg för att jag inte kunde styrka min anställning i landstinget efter 31 oktober 2010. Det är inte min uppgift som enskild anställd att utfärda i lag föreskrivet bevis på anställning. Det åligger arbetsgivaren att inom 30 dagar utfärda sådant bevis, LAS 6 c §.

Landstinget har ingivit falska uppgifter om att man haft ett tidsbegränsat avtal med mig om anställning 1 december 2008 – 31 oktober 2010; att jag arbetat i landstinget under november 2010 och att jag under november 2010 arbetat som inhyrd läkare från Åsas Bemanning.

Att jag i stället för bevis på tillsvidareanställning från 1 juni 2009 fick ett falskt besked om att ett tidsbegränsat avtal om anställning inte skulle förlängas efter 31 oktober 2010 har varit helt avgörande för rättens bedömning. Det framgår av tingsrättens dom. Osann partsutsaga om avslutad tidsbegränsad anställning 31 oktober 2010 och övergång till annan arbetsgivare från 1 november 2010 upprepades med muntlig bevisning från av landstinget kallade vittnen. Inspelningarna med de falska vittnesmålen finns säkrade (bil 3).

Omständigheter som åberopas, RB 58:1

Avtalet om tillsvidareanställning 1 december 2008 – 31 maj 2009, som 1 juni 2009 övergick i avtal om tillsvidareanställning, är ingen ny omständighet. Jag utgick från att dess rättskraft och rätta handläggning var känd för motparten. Det var landstinget som lämnat in det till rätten tillsammans med besked om 31 oktober 2010 avslutad anställning.

Tingsrätten valde i sin bevisvärdering att bortse från att detta rättsfaktum utgjorde stöd för min uppgift om att ett anställningsförhållande att gälla tills vidare uppstod 1 juni 2009 och att förhållandet bestod i november 2010. Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning skall vara skriftlig med angivande av skäl som kan prövas i domstol

Rätten kontrollerade inte heller att den person som upprättade falskt besked om en 31 oktober 2010 avslutad tidsbegränsad anställning saknade behörighet att företräda myndigheten mot mig som anställd. AD nekade mig prövningstillstånd och biträdde landstingets krav på att belasta mig med deras rättegångskostnader.

Landstinget uppger att man har fått faktura av Åsas Bemanning för arbete utfört av mig. Åsas Bemanning fick pengarna i december 2010 och har inte erbjudit mig del av dessa pengar. Jag har inte fått lön eller annan ersättning för av mig under november 2010 utfört arbete vare sig från landstinget eller från Åsas Bemanning.

Rättstillämpningen i detta mål strider mot lag, praxis och god sed på arbetsmarknaden. Grund för lönefordran och ersättningskrav är utfört arbete åt en arbetsgivare, se MBL 1 §, inte anställningsformen. Lönefrågor är reglerade detalj för att enkelt kunna hanteras – i första hand av parter med kollektivavtal.

Före huvudförhandlingen bad jag rätten pröva rättegångshinder på MBL 35 §. Rätten avslog min begäran. Lagen stadgar att beslut om löneavdrag skall förhandlas med facket inom 10 dagar. Om så ej sker har fordran förfallit till betalning och rättegångshinder inträtt. Att hålla inne lön är en olaglig stridsåtgärd som skall avbrytas av arbetsgivaren, MBL 41 a §. Vid vägran om att vidta rättelse ska tvist om stridsåtgärd innehållen lön föras av facket direkt i AD.

Det finns en viss siffermystik i ärendet; 23 av 24. Jag misstänker att landstinget av okänd anledning försöker kringgå 24/5 regeln i LAS 5 § – den som arbetar för en arbetsgivare 24 månader under 5 år har blivit tillsvidareanställd. I mitt fall återigen.

Sammanfattning

Jag arbetade i landstinget Gävleborg 1 december 2008 – 1 december 2010. Från 1 juni 2009 under avtal om tillsvidareanställning. I 23 månader betalades lön från landstinget. Landstinget håller inne min lön för månad 24; under november 2010 utfört och av landstinget vitsordat arbete.

Grund för mitt lönekrav är i november 2010 utfört arbete för landstinget som är min arbetsgivare. Från 24 december 2008 och fram till 31 oktober 2010 har jag fått lön insatt på mitt lönekonto. Landstinget har betalat lön för 23 månader, men inte för månad 24.

Landstinget Gävleborg har utan beslut innehållit lön för i november 2010 utfört arbete på tjänst som anestesiöverläkare vid landstingets sjukhus i Bollnäs. Min lönefordran avvisades av landstinget. Via Kronofogden behandlades min fordran i mål T 1109-11 i Gävle tingsrätt. Huvudförhandling genomfördes 24 januari 2012 på osann partsutsaga och med falsk bevisning. Dom meddelades 14 februari 2012.

Jag yrkar att Högsta Domstolen undanröjer tingsrättens dom samt beslutet i AD om att ändra tingsrättens dom så att landstingets kostnader belastades mig.

Högaktningsfullt

Anders Mansten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s