Shangri-La för mobbare


Efter flera reportage i tidningen skickades nedanstående text till DN-debatt för en vecka sedan. Som vanligt med refusering till följd. Den har idag skickats till NSD som i fredags publiserade en kort insändare av pseudonymen Bagar-Anders (inte jag!) med exakt samma budskap inklusive uppgifterna från boken Självmordfabriken av Heinz Leyman om 300 årliga självmord och samhällskostnader på 30 miljarder kr per år.

Shangri-La för mobbare

Medier, inte minst DN, bubblar av reportage kring anställdas rätt och möjlighet att påtala och sprida information om de slags missförhållanden som regelbundet poppar fram med Caremaskandalen som högst aktuella exemplet. Skillnader i rättsläget för offentligt och privat anställda diskuteras med slutsatsen att offentliga whistleblowers kanske har ett starkare skydd, dock aldrig bättre än prislistan i LAS 38-39 §§. Det innebär att yttrandefrihet, meddelarfrihet och även den anmälningsskyldighet som enligt Hälso- och sjukvårdlagen åligger sjukvårdens anställda aldrig är värd mer än prislistan i LAS, d.v.s. max 32 månadslöner, för någon av oss.
Ytterligare en av den svenska arbetsmarknadens särarter har nyss kritiserats av Europadomstolen – den extraordinära andelen visstidsanställda i landets kommuner och landsting.
Dessa iakttagelser kan tillsammans med några till kanske starta en alldeles ny och nödvändig debatt.
LAS 38-39 §§ kunde tills i början av 90-talet bara användas mot privatanställda. En borgerlig regering ändrade reglerna vilket sedan dess aldrig politiskt har ifrågasatts. Hur ofta vapnet har använts och mot hur många whistleblowers, i vården, skolan och i omsorgen är sedan dess knappast känt. För hur många miljarder kronor inte heller.
Ungefär samtidigt lanserade Arbetarskyddsstyrelsen det regelverk (AFS 1993:17) som skulle skydda anställda mot kränkande särbehandling – mobbning på ren svenska – från arbetsgivare. Lagstiftningen har aldrig använts som avsikten var. Varje anmälan, oftast på uppmaning av facket, resulterar istället i den omvända process där offret utpekas som ensam mobbare mot arbetsgivaren. Avslutad anställning kan på det sättet underlättas, fast oftast inte med utköp enligt LAS utan med för arbetsgivaren betydligt billigare metoder:
Omplacering, egen uppsägning, långtidssjukskrivning eller självmord.
Att Europadomstolen nu identifierat en av särarterna – galopperande visstidsanställning – som lamslår landets offentliganställda från att påtala missförhållanden och följa gällande lagar är vällovligt.
Om domstolen också visar vägen fram för alla de tusentals whistleblowers som påhejade av arbetskamrater följde sitt samvete men ensamma sparkades ut till den verklighet Franz Kafka en gång beskrev återstår att se?
Eller om diskussionen helt av egen kraft kan uppstå där vi i spegeln tillsammans ser landet som det blev: Shangri-La för mobbare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s