Tala eller avgå


Denna text skrevs som diskussionsunderlag för S-föreningarna i Kalix men användes inte under det möte som resulterade i krav riktat till landstingets ledning publicerat i PT och NSD. Denna reviderade version har skickats till båda tidningarna som replik:

Tala eller avgå!

När landstinget aviserat nedläggning av operationsavdelningen i Kalix, med beslut i februari och verkställighet nästa sommar, är motivet enligt t.f. landstingsdirektör Gunnar Persson besparing på 7 miljoner kronor motsvarande avdelningens femton anställda. Det förutsätter att Gällivare och Sunderbyn kan öka sin produktion med drygt ettusen operationer helt utan extra personal eller andra resurser. Det går inte. Kostnader kommer tvärtom att öka, som operationspersonalen i Kalix också påpekat, bland annat till följd av den blandning av akut och planerad kirurgi som blir följden. Ljuger gör Gunnar Persson därför att nedlagd operationsavdelning breddar vägen för fortsatt nedmontering av den medicinska sjukhusvården som beskrivs i slutrapporten för närsjukvården presenterad oktober i år. Huvudspåret är att sjukhusen i Kalix, Kiruna och Piteå undan för undan avvecklar allt som kräver högre medicinsk kompetens än primärvårdsläkares men där vårdplatser i största möjliga mån behålls med hjälp av narkosläkare som garanterar medicinsk säkerhet dygnet runt för patienter med akut livshotande besvär. Tanken är alltså att exempelvis hjärtinfarkt- och strokevården i framtiden sköts av medicinskt icke behöriga läkare utan tillgång till intensivvårdsavdelning. Besparingspotentialen beräknas för de tre sjukhusen tillsammans till mer än en halv miljard kronor per år minus viss budgetförstärkning till primärvården. Att förslaget den dag det förverkligas kastar sjukhusvården mer än femtio år tillbaka för befolkningen i östra, norra och södra delarna av Norrbotten är uppenbart. Det är ingen tillfällighet att de landsting som i begränsad utsträckning genomfört konceptet, Västmanland exempelvis, talar tyst om skenande läkarkostnader och usla resultat. Det är heller ingen tillfällighet att det landsting som varit den största förebilden, region Skåne, balanserar på kanten till ekonomisk ruin med incidenter på de överbelastade akutsjukhusen regelbundet redovisade av kvällspressen.
S- politiker i Kalix, Kiruna och Piteå måste alltså villkorslöst kräva att landstinget slår på bromsen och noga analyserar andras resultat innan något ytterligare förändringssteg tas för sjukhusen. Vi måste med erfarenheter från bl.a. Skåne fråga oss vilka konsekvenserna blir för sjukhusen i Gällivare och Sunderbyn om närsjukvårdsförslaget genomförs? För ambulans- och övrig vård utanför sjukhus? För rekrytering av personal, inte minst i primärvården? För kostnader totalt sett? Vi måste låta personal vid alla våra fem sjukhus och i primärvården öppet komma till tals och skydda dem från repressalier från landstingsledningen. Vårdfacken, d.v.s. kommunal, vård- och läkarförbundets representanter måste höras. Det är politikers skyldighet att se till hur beslut som direkt rör liv och hälsa för nästan halva länets befolkning, men också alla andra om och när de två kvarvarande sjukhusen inte längre klarar sina uppdrag, att detta föregås av helt öppen demokratisk diskussion. Den blockeras idag av landstingets politiska ledning. Först och främst av S men underligt nog stöds tystnaden av alla övriga partier.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s