Socialstyrelseanmälan


Norrbottens-Kuriren har i en rad artiklar beskrivit hur en primärvårdsläkare missbrukat sin ställning på ett sätt som borde vara omöjligt i varje lands sjukvårdsorganisation och hur hans arbetsgivare, NLL, försummat att beivra felen och hur tillsynsmyndigheten gjort sammalunda.
I nedanstående skickad anmälan till Socialstyrelsen region nord påträffas ett försök att förklara sambanden och amoda myndigheten att rätta felen:

Anmälan med krav på internutredning samt polisanmälan till Socialstyrelsen region nord

Norrbottens-Kuriren har i artikel 2011-10-29 med rubriken – Mejlen skakar Socialstyrelsen – beskrivit hur Socialstyrelsen region nord ignorerat – valt att inte undersöka närmare – uppgifterna som 2010 framkommit kring den primärvårdsläkare i Luleå som misstänks för receptförskrivning av narkotikaklassade preparat till blandmissbrukare i utbyte bland annat mot sexuella tjänster.
Jag begär i nedanstående anmälan att myndigheten utreder om detta utgör ett exempel på hur sjukvårdsanställda som missbrukar sin förtroendeställning på samma eller liknande sätt ibland eller t.o.m. regelmässigt skyddas av myndighetens tjänstemän.

Bakgrund
90-tal
Under åren 1993-95 påtalade jag i egenskap av studierektor med ansvar för yngre läkares arbetsmiljö för ledningen vid Kalix sjukhus misstanke om ett blandmissbruk hos chefen för kirurgkliniken som hotade arbetsmiljön för underläkare och andra anställda liksom patientsäkerheten. Sistnämnda förhållande påtalades indirekt i anmälningar till Socialstyrelsens regionkontor i Umeå.
Efter ett mycket kortvarigt, närmast symboliskt, vårdtillfälle sedan blodanalys bekräftat misstanken har veterligt ingen uppföljande behandling eller kontroll skett. Läkaren har befordrats inom landstingsorganisationen och har i rollen som länschef i kirurgi varit tongivande ansvarig för den process där den opererande sjukhusvården strukturomvandlats och koncentrerats till färre enheter. Även denna omvandlingsprocess med dess patientsäkerhetskonsekvenser har jag under senare år kritiserat, av tillsynsmyndigheten begärt granskning och därefter riktat skarp kritik mot myndighetens metodik och slutsatser.
Istället för missbruksvård grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet för kirurgläkaren riktades under åren 1995-1997 arbetsgivaråtgärder mot mig i syfte att förmå mig lämna min tjänst. Drivande var två personer, Hans Rönnqvist och Maria Nilsson-Blix. Den förre, sjukhusdirektör vid Kalix sjukhus, har senare i den under tidigt 2000-tal omorganiserade landstingsorganisationen avancerat till rollen som divisionschef inom opererande specialiteter direkt överställd kirurgläkaren. Den senare var vid den tiden ordförande för Norrbottens läkarförening och distriktsläkare vid Gammelstads vårdcentral.
Under 1996 tvingades jag av dem acceptera tolv månaders omplacering från min egen specialitet, anestesi- och intensivvård, till arbete som primärvårdsläkare vid Kalix vårdcentral med den muntligt framförda motiveringen att jag genom skrämmande och hotfullt uppträdande mot överläkare vid kirurgkliniken negativt påverkade sjukvårdsresultatet – kirurgerna opererade fel! – vilket en intern utredning sedan fastställde.
Sedan en i protokoll utlovad halvårsuppföljning uteblivit avsade jag i samråd med dåvarande ordföranden i Västerbottens läkarförening, Bengt Olson, mitt fackliga biträde, Maria Nilsson-Blix, vilket ett halvår senare ledde till det misslyckade och avbrutna försöket att genom uppsägning på personliga skäl avsluta min anställning.
1997 flyttades istället min tjänst till dåvarande länssjukhuset i Boden följt av ekonomisk ersättning – skadestånd – från landstinget.
Inga försök gjordes att korrigera de missförhållanden och medicinska risker jag påtalat för Socialstyrelsens regionkontor i Umeå vars chef senare omplacerades efter upprepade rattonykterhetsförseelser.

2000-tal
Som överläkare i anestesi- och intensivvård vid Piteå älvdals sjukhus fortsatte jag under första halvan av 2000-talet att kritisera konsekvenserna av planerade och småningom genomförda men patientfarliga organisationsförändringar inom landstingets opererande specialiteter.
Kritiken ledde 2006 igen till ännu ett försök att avsluta min anställning på personliga skäl med de falska och felaktiga motiveringarna att jag brutit ett avtal om att ge upp min grundlagsskyddade yttrandefrihet, ingånget tillsammans med Sveriges läkarförbund, samt patientsekretessbrott. Försöket avbröts i medgiven talan till domstol följt av medgivet skadestånd med fyrtio månader betald ledighet. Sedan juni 2009, d.v.s. efter fyrtio månader, stänger landstinget ute mig från arbete och tjänst och har vilselett samma domstol att fastslå samma avsked som man i medgiven talan har undanröjt. Överklagan på domvilla har gjorts till HD.
Under den betalda ledigheten arbetade jag en period 2006 som konsultläkare vid privat missbrukar- och avgiftningsenhet i Vidsel.
I samtal med en av klienterna delgavs jag hans kännedom om grava missförhållanden vid en av vårdcentralerna i Luleå – i Gammelstad. Den information som förmedlades handlade om hur vårdcentralen, belägen i en socialt utsatt statsdel, under lång tid rekryterat primärvårdsläkare med eget missbruk och att en kultur utvecklats där läkare umgicks helt öppet i missbrukarkretsar – I knarkarkvartarna, som det uttrycktes. Han berättade också att recept på narkotikaklassade preparat regelmässigt utfärdades mot betalning eller andra tjänster till förskrivande läkare.

Sammanfattning
Jag har i anmälan sammanfattat och sökt beskriva ett mönster där företrädare för sjukvård, tillsynsmyndighet och fackförbund tillsammans och under lång tid tycks ha skyddat anställda och medlemmar som riskerat patientsäkerhet och arbetsmiljö vid olika sjukvårdsenheter i Norrbotten i syfte att dölja och bevara personligt missbruk av beroendeframkallande medel.
De uppgifter som framkommit i Norrbottens-Kuriren, att en tjänsteman tidigare verksam som primärvårdsläkare i samma stad där överträdelsen inträffat har underlåtit att vidare utreda de uppgifter som framkom under hennes samtal med primärvårdsläkaren, är häpnadsväckande. Så är också påpekandet från myndighetsjuristen Petra Carlbaum – utredningen omfattar inte patienterna – liksom tidningens uppgift om att åklagare i Luleå inväntar Socialstyrelsens utredning före man fattar beslut om att inleda förundersökning på misstanke om brott eller inte.

Yrkande
Jag vill att Socialstyrelsen region nord, med stöd från andra myndighetsenheter, utreder om man i det beskrivna primärvårdsläkarfallet men också tidigare försummat att utöva den tillsyn som uppdraget fordrar genom att medvetet avstå granskning av sjukvårdsanställda efter anmälningar om patientfarligt uppträdande till följd av personligt missbruk eller misstanke därom.
Vidare att Socialstyrelsens regionchef, eller generaldirektören Lars-Erik Holm, omedelbart i anmälan till polismyndigheten kräver beslut om att inleda brottsutredning kring fallet beskrivet i tidningen Norrbottens-Kuriren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s